Visst har jag sagt och gjort fel många gånger i mitt liv. Och säkert även mot min äldste son. Men jag har i alla fall försökt att få kontakt med den äldsta sonen för arr reda ut det allt tjafs och be om ursäkt. Min enda önskan är att sonen tar kontakt med mig så han och jag kan reda ut detta. Jag vet ännu ej vad jag har gjort för fel för det vill ingen av dom berätta så hur ska jag då kunna ändra mig om jag inget vet, men det kan kanske du svara på.? Om du har hjärtat på rätta stället så borde du kanske försöka påverka positivt istället för att komma med en massa hårda ord och hotelser på min blogg. Om inte annat så kan väl inte sonen med familj må så väldans bra av detta dom heller. Du påpekar att jag gör illa andra, vad gör du själv då? Du skadar både din "syster" och min son och mig ännu mer med ditt betende här på min blogg.
Hälsa du till min son att han kan kontakta mig när som helst. Jag finns här för honom nu, som förr och för alltid.
6 år sedan
12 kommentarer:
Jätte stöd från Nynäshamn till DIG!!
Jag måste bara få fråga vad ni håller på med?? "Petra" Är det inte bättre att ni försöker vara vuxna människor och låta sonen och mamman klara upp detta ensam. Varför ska du lägga dej i?????
Petra be sonen ringa sin mamma och klara upp detta själv. Kan ju inte vara roligt för någon av parterna att ha det så här. Jag känner er inte men det är mycket smutskastning tycker jag.
En som är förstående
hej på er båda som skrev kommentar till detta
Jätte snallt av er att skriva
tackar från stödet och dom fina orden som " en som är förstående"
Håller fullständigt med dig även om JAG kan ha sagt eller skrivit några hårda fulla ord men jag kan be om ursäkt.
Du har mitt fulla stöd också,vet att många tårar runnit. Inte så mycket här kanske men privat.
Om du nu har lite GO i dig Petra, så hjälper du istället för stjälper?
Jag väntar på att du agerar....
Ulla i Nynäshamn
Det enda jag velat är att få slut på den offentliga smutskastningen av min syster, och det är i och för sig smickrande att ni tror att jag skulle kunna göra något för att lösa detta, men jag förstår inte hur jag ska kunna få sonen till att ta kontakt om inte hans egen mor, med den omvittnat goda relationen till sin son, klarar av det? Nu läser de nog vad som skrivs här, så då ser han det ju själv.
Det var faktiskt inte min tanke att börja föra krig här, utan bara att markera att det finns en annan sida av detta, och framför allt att det inte är ok att skriva vad som helst i en blogg. I en dagbok, ja, men på internet fritt för vem som helst att läsa, nej.
Och till er glädje kan jag meddela att det här blir det sista inlägget från mig. Men kravet på att allt rörande lillasyster och hennes familj ska tas bort från bloggen kvarstår. Det var ju ett steg i rätt riktning att du faktiskt raderade lillasysters namn och tog bort foton.
Nu vill jag bara bemöta en del som jag undrar över.
Flera gånger har ni sagt att vi från lillasysters sida inte får lägga oss i, men Jeanettes vänner får fritt lägga sina näsor i blöt? De känner ju inte lillasyster? Inte ens sonen vet vilka de är som skriver här. Och jag är i alla fall nära anhörig, inte någon forum-vän eller dylikt, så nog tycker jag att jag har rätt att reagera om jag anser att min syster blir trakasserad.
Och att jag skulle vara feg och anonym, visst, jag missade att underteckna ett inlägg, men ingen tvivlade ju ändå på att det var jag som skrivit det. Och ingen annan har väl undertecknat sina inlägg med för- och efternamn samt e-postadress? Så vidare anonym är jag inte. Var i det fega skulle bestå förstår jag inte riktigt?
(Och du som skrev att vi kunde ta det privat, jag gav ju alla möjligheter till det när jag lämnade min e-postadress, men Jeanette verkar föredra att ta det här och då rättar jag mig efter det.)
Din mening "Men i detta fallet är det nog mer jag som har blivit skadad faktiskt" är symptomatisk för hur du verkar resonera. Om du prioriterade att få din havererade relation med din son att fungera, så hade mycket varit vunnet i din jakt på att få kalla dig farmor. Om det nu är så att barnbarnets föräldrar känner sig kränkta av att du skriver om dem i din blogg, är det inte värt då att respektera det? Det skulle ju visa på god vilja och åtminstone inte leda dig längre från barnbarnet. Men om du säger att du skiter i vad de känner och att det minsann är dig det är mest synd om, det är du som lider, ja då är det ju inte så konstigt att det inte går framåt. Du säger att du önskar att de ska få uppleva samma sak, då ska du njuta? Du låter dina internet-kompisar tala illa om dem i kommentarer här. Tror du allt detta gör dem mer vänligt inställda till dig?
Man kan också tänka sig att man som förälder har ett större ansvar i en relation. Att du kunde backa lite, bjuda till för att kanske komma lite framåt? Faktum är att din son med sambo är jättebra föräldrar, och jag har svårt att tro att de i framtiden kommer att få en relation till sin dotter där det finns utrymme för att en liknande situation ska uppstå. Och om de visar henne att det här skrev farmor på sin blogg, fritt för alla att läsa, så kanske hon inte heller vill söka upp dig som vuxen? Och medan du sitter här och spyr ur dig all galla, så går månaderna och du missar allt mer av henne.
Som jag förstår det så har de båda två kontaktat dig och försökt att nå fram, men de får dig inte att förstå. Nu säger de sig ha gett upp och vill bara att du faktiskt låter dem vara i fred, på riktigt, och att du inte baktalar dem här.
Jag tror att om du ska ha en endaste liten chans så får du rikta in dig på din son, och låta barnbarnet komma som en bonus om du lyckas reparera relationen med sonen. Han måste ju också tycka att det är värt det, att det finns någon mening att bli sams, att det kommer att tillföra något positivt i hans liv. Jag vet inte hur du ska nå fram till honom, men har ni haft den nära relation som du säger så borde det inte vara omöjligt för dig att lyckas.
Och att sluta med att, rent ut sagt, snacka skit om dem, både här och i verkliga livet, det är nog en god början.
Kanske kan du gå och prata med någon, och få en opartisk utomstående att hjälpa dig hur du bäst kan göra? Det kan ju lätt hända att man fastnar i ett gammalt inkört beteende och inte ser hur man ska kunna göra annorlunda.
Är det någon som vill något framöver så går det bra att nå mig på petra.sundberg@home.se
Hälsningar Petra Sundberg
Ajdå är du sambon syrra,dess då värre. För nu har du verkligen ställt till det ordentligt,du skulle ha tänkt före. Intenet är öppet för alla och vår bloggare visar tydligt sitt ansvar.
Du borde lära dig hur man skriver på Internet innan du ger dig på folk.
Fortfarande en av bloggarens verkliga vänner som sett både bak och fram sidan av hennes privata liv. Men definitivt inte saluför det som du gör. Sorry Petra.
Det här kunde ni ha tagit mellan er och inte på en offentlig blogg. En blogg har man ibland i olika syften, vår bloggare har lättat på trycket här. Och det kan ingen neka henne till, så är Internet.
Nu är det inte bara vår bloggare som mår dålig. Utan även vi som glädjes med hennes personliga framgångar i livet.
Att osjälviskt älska sitt barnbarn kan du inte ta ifrån henne.
Och har du inte läst det förrut kan jag upprepa att egen min svärson. Valde som vuxen att ta kontakt med sin mormor. Utan att bry sig om föräldranas bråk med henne.
Så tro inte att du äger ditt barn du har henne bara till låns.
När hon blir vuxen väljer hon själv.
Men så bra att du inte använder en 2 år liten tös som ett vapen, hör du inte hur tokigt det låter.Det är ju precis det du gör nu. Hon förstår tack och lov ännu inget av detta fruktansvärda som ni ger till offenligheten.
Hoppas hon är smartare än sina föräldar för henne skull.
Jag önskar all lycka till tösen och att hon en dag får träffa sin farmor för att hon sjäv valt och inte påverkats av negativa vibbar i hennes närhet.
Sluta nu med smutskastningen och bete er som det vuxna ni ändå är.
Käraste Troll
Inte ens din svärdotters inlägg ändrar något mellan oss. Du är och förbli min trollängel.
Änglamor
Ta chansen bloggare,detta har spårat ut totalt nu.
Tyvärr så har jag egen erfarenhet hur bloggar kan skada,men mitt pris är en bråkdel av ditt.
Precis som i mitt fall blev du den som sårades mest,tro mig livet går vidare även för dig.
Sonen: Du borde veta hut att behandla din mamma så illa som ni gjort här ikväll.
Du det läser alla i 042 området men också vi andra i hela Sverige som känner och respekterar din mor.
Från norr till söder från väst till öst.
Själv har jag haft glädje att ha din mor som gäst i mitt hem. Och hon är lika välkommen nu med.
Om du tror du kan ta bort din mor, glöm det, hon har nämligen fött dig.
Och eftersom du själv har barn,måste du minnas hur stort det var.
Lika stort var det för henne, oavsett hur livet har behandlat henne.
Nu sätter vi stopp här, låt vår bloggare få ro.
Mvh Ulla Carlsson i Nynäshamn utanför Stockholm
Bra nu tog jag en sista titt, här är lugnt och vännen ta bort allt som gör ont.
En varm kram från Ulla
Hej sonen.
Jag tänker ändå svara.
Det är mina tankar som skrives här. Det har man rätt till jag tänker dock ej radera något överhuvudtaget mer än ditt och "svärdotterns" kommentarer.
Du sonen jag har väl försökt att få kontakt med dig flera gånger. Har tom sms dig och sagt att jag kryper till korset för det enda jag ville vara att veta hur det var med DIG och BARNBARNET. Det jag skriver om är mina TANKAR okej en del hårda ord absolut kan säkert redigera vissa saker. Men jag är fortfarande ovetande 'OM VAD JAG GJORT FÖR FEL!!!!!!! Jag har ju frågat dig men du har ej svarat mig. Tycker ju ändå att det jag har rätt sonen att veta.
Jag kan känna att det är lite konstigt allt som hänt. Får ju inga konkreta svar från dig.
Visst det är DU som har tagit steget att inte ha kontakt med mig men man kan ändå tacka för presenter och julklappar till barnbarnet eller hur.
Jag kommer nu att avsluta kapitlet med dig och din familj. Barnbarnet kommer att ha en bankbok kan jag tala om när hon är vuxen. För ni ska aldrig kunna säga att jag inte har brytt mig.
Din "svägerska" skrev här innan typ att du och jag aldrig har haft en bra relation????? Så du menar alltså att vi inte har haft det eller du anser att jag är så jä... genom rutten. Okej tyck det då.
Sen behöver inte din svägerska skriva här inne fler gånger efter som HON använder mitt namn och som hon själv skrev så FÅR man inte använda namn.
Jag kommer alltid att tänka på dig och mitt barnbarn. Kommer fortsätta att skriva om min tankar och känslor här oavsett vad du och din sambo säger.
Att du hotar mig med att om jag inte tar bort allt så kommer inte chansen att finnas att vi skulle kunna ha en kontakt igen är väldigt ...... Nej det gör jag inte.
Nåja jag tackar för mig och hoppas du får ett bra liv till slut sonen.
Till "SVÄRDOTTERN"
Din kommentar tas oxå bort efter som det är precis som om du vill framstå som en liten ängel.
För det första använder du mitt namn och enligt din "syster" FÅR MAN ABSOLUT inte använda namnen eller hur. Jag ska kanske göra det samma som hon hotade mig med.
Visst jag skrev ett brev till er för att ni aldrig hörde av er till mig som då var farmor och hade glatt mig så. Då var du redan sur på mig eller hur. Håll dig nu till sanningen "svärdottern". Varje gång jag ringde så hade ni alltid något att skylla på visst var det så. Ja du ringde men du tyckte att jag var en hemsk människa sen när jag frågade vad jag gjort så svarade du ej utan bara "det vet du väl bäst själv". Hur ska någon oavsett vem kunna ändra sig om man inte får veta vad det är man gör för fel??????? Men du är kanske så perfekt så du tycker att alla andra ska veta vad du tycker och tänker, så går det inte till.Ja jag trodde faktiskt det var du som hindrade sonen till att ha kontakt med mig men det erkänner jag, det tror jag fortfarande. Att du ej vill ha kontakt med mig "svärdotter" det bryr jag mig inte om faktiskt men min son och barnbarnet ja det bryr jag mig om.
Ja jag har ju ett arbete att sköta eller hur och jag kan inte stanna hemma för att min son ringer och säger "jag kommer en dag nästa vecka" och jag svara då " ring först är du snäll" Inte ett ljud.Nej "svärdottern" han har dock aldrig försökt prata med mig om detta för jag förstod att han tyckte det var jobbigt, sen att han sms mig och sa att han mådde dåligt det kan jag ej veta efter som han ej pratade med mig jag är dock ingen tankeläsare. Här antogs inget ska du veta, men jag har rätt att vara ledsen över allt som hänt och händer. Du..jag frågade dig flera gånger vad det där "barnsliga betendet" var som du pratade om men vad gjorde du....Jo bara gick runt ämnet utan att ge mig ett konkret svar. Negativ kritik tar jag gärna för det lär mig sig på så där har du fel.Ringa dig nä så lågt sjunker jag inte ska du veta du har talat om för mig en gång och det accepterar jag.
Sen för det andra jag har ju ändå försökt att ringa sonen har han svarat NEJ.Ja "svärdottern" jag tror faktiskt du kan vara väldigt manipulerande absolut, sen vad det gäller sonen det vet jag inte. Men för hemmets ro tja kan tänka mig det. Nä min lille son kan ni inte ta ifrån för han tycker detta är så löjligt, han ser hur jag mår men han ser inte hur sonen mår efter som han alltid har haft svårt för att visa något. Min far jo då något har ni sagt eller gjort för vi har aldrig varit ovänner för, han har alltid ringt upp mig eller ringt hit men helt plötsligt så hör han aldrig av sig vill inte säga vad det är???? Konstigt eller hur.
Anklagelser nä det är MINA TANKAR.
Jag säger bara vad jag känner tänker tycker och det kan du/ni aldrig ta ifrån mig.Vad vet du om att jag har en förmåga att fantisera om saker och ting. Vad är du som säger så till mig?
Du känner mig inte så väl, men visst vill du tro det vassegod.
Jag har aldrig påpekat att barnbarnet skulle fara illa bara att det är tråkigt att hon och jag inte har en kontakt för jag skrev till sonen en gång att han kunde ju komma hit med barnbarnet han behövde dock ej stanna om han inte ville. Vad är det som sonen tycker är så hemskt att jag känner det som om jag har förlorat honom? Det är mina tankar.
Du skriver att jag ej kan ta negativ kritik det kna tydligen inte du eller sonen heller
Men som avslutning så vill jag bara säga att jag kommer fortsätt skriva om MINA TANKAR oavsett ad ni tycker. Jag använder dock INGA NAMN, visst jag gjorde bort mig skrev barnbarnets namn fy på mig har rättat till det oxå men både du och dins syster skriver ut mitt RIKTIGA namn FY PÅ ER
Du och din familj kommer dock ej att höra ifrån mig mer.
Skicka en kommentar