Vilken dag. Vaknar kl 8 av att min mobil pep, hade fått ett medelamde från jobbet. Skulle ha börjat 17.30 - 21.00 men det blev ändrat till kl 11,00-21.00..... 10 timmar. ...... Det blev en lååååååååång dag.
Inte nog med det, gubben fick åka iväg på ett ute jobb över hela helgen så jag är alldeles ensam hemma.
Regnar gör det och blåser, lite otäckt.
Hade lagt mig när det började göra ont i magen och i hjärtat. Låg och tänkte på min "förlorade son" och då kom tårarna som jag försökt att hålla tillbaka så länge nu . Jag skickade ett sms till honom för ca en vecka sedan, jag skrev: jag kryper till korset för jag saknar dig och min barnbarn så kopiöst mycket. Ville bara höra hur det är med er 2. Hoppas vi snart kan prata igen.
Fick inget svar som väntat. Jag väntade ca en vecka sen skickade jag ett nytt sms: Hatar du verkligen mig så mycket. Om du gör det ska jag inte höra av mig fler gånger men glömma dig och barnabrnet kommer jag aldrig att göra. Har ännu ej hörat av honom. Så tysnaden betyder mer än 1000 ord, är det inte så man säger.
Fy attan vad jag hatar mig själv just nu. Ibland tänker jag att om jag inte hade haft min andra lille goe son så hade jag......... Tur man har honom och sitt jobb ja gubben oxå fast han inte förstår hur jag känner det. Man kan ju inte begära för mycket från en karl *S*
Nu sitter jag här kl 23.18 skit trött men kan inte somna
Behöver verkligen sova för jag ska jobba kvällen i morron oxå.
Har hur mycket stryk tvätt som helst har ju ej hunnit med det pga av att vi har renoverat och målat här hemma. Önskar ibland att man vore en stålkvinna men det är man ju dock ej.
Hur ska man orka igentligen????? Jag bara undrar.
Hur länga ska man behöva längta???? Jag bara undrar????
Tänka alla dessa frågor jag har men får aldrig några svar!!!!!
Nä man är nog inte värd så mycker i alla fall
Nu ska jag göra ett nytt försök till att sova
Suss gott alla
kjam kjam
6 år sedan
6 kommentarer:
Hej Trollet.
Hittade din blogg och läste lite. Läser mycket bloggar, det är intressant att få en inblick i andra människors liv. Du skriver mycket om "din förlorade son". Synd att du beskriver honom så för då är det just det han är- förlorad. Jag vet ju inte alls vad som ligger bakom er konflikt men det brukar ju aldrig vara ens fel att två bråkar. Se till dig själv och rannsaka dig. Jag hade aldrig låtet det gå om det gällde min son.
Jenny
Hej anonym.
Kul att du hittade hit till mig och lämnade en kommetar.
Ja jag skriver av mig här när det gäller mig och min familj.
Jag har skrivit ner lite om hur det har gått till. Klart det inte är ens fel när två träter men jag har försökt at ta kontakt med min son men har ej accepterat det. Jag har nog ransakat mig kan du tro ända sen jan-08. Jag är absolut ingen ängel ska du veta, det vet jag, men jag tycker inte jag är värd att inte få träffa mitt barnbarn. Om du läser lite mer på min blogg så ser du vad jag har skrivit.
Hoppas du tittar hit igen.
Älskade goa vän..
Jag bara måste komma in med en liten kommentar..
För det första.. du är värd SÅÅÅÅÅ mycket.. både för dina vänner men också för dina barn, även om inte alla inser det just nu..
Och du vet att jag vet vad du går igenom... Jag har varit där..ja, nästan iallafall.. det var väl inte precis likadant, men i stort, och jag vet hur din längtan är.. jag har också haft den..
Jag kan inte komma med några råd.. jag vet ju bara hur JAG gjorde för att klara mej igenom det..
Och NU.. efter 10 jobbiga år,, så har det släppt.. ja, det VAR jobbiga år, med många många tårar..
och det känns som att man förlorat en hel del.. och det har man ju.. men nu, när killarna är stora och förstår lite själva, så har vi äntligen fått kontakt..
Så, min vän.. du vet att jag tänker på dej och att jag förstår hur du känner..
Och glöm aldrig att OM du vill prata.. så vet du var jag finns..
Kloppetiklopp-kramar
KINA
Tack Kära Kina
klart jag vet var du finns
kram i massor och tack för att du finns
Hej igen, vännen..
Jag satt här och läste igenom igen, och måste bara komma med ett litet tillägg..
Dels, Jenny... du vet inte vad det hela handlar om.. saker kan vara mer komplicerade än dom ser ut som.. Jag har själv varit i en liknande situation som Nettan.. och jag kan säga dej att det var inget som jag sa som var orsaken.. mer tycker jag inte att du har med att göra.. det är privat.
Och sen.. som du säger Nettan.. du har all rätt i världen att få träffa ditt barnbarn..
Fast egentligen.. den som blir mest drabbad och bedragen i samanhanget, är ditt barnbarn...
Dom berövar henne på hennes rötter..hennes historia..
Enligt mej så har man som förälder en skyldighet att se till så att barnen känner sina rötter.. så har jag alltid behandlat mina barn..Jag har ingen rätt att ta ifrån dom deras rötter.. hur mycket jag än tycker illa om deras pappa.. så är han ändå deras pappa.. och det kan jag aldrig ta ifrån dom.. lika gäller med far och morföräldrar..
Oj, det blev visst långt.. men ämnet engagerar mej..
Kram kram vännen
KINA
Hej Kina
inget är för långt från dig *S*
Kan bara äga att du har helt rätt
har oxå försökt få mina barn att förstå att man alltid ska ha kontkat med sina föräldrar och mor/far föräldrar
Skicka en kommentar